Thursday, 25 August 2005

Besök av kristen homofob

Expressen skriver idag om att den amerikanske pastorn Fred Phelps – känd homofob och ledare för Westboro Baptist Church – är på väg till Sverige.

På sin blogg påminner filosofen Roland Poirier Martinsson om en egen artikel om Phelps, i vilken det hävdas att denne bara är att betrakta som en byfåne och inte bör sammanblandas med andra kristna. Jag menar dock att detta är en förenkling. För även om Phelps är extrem, så skiljer sig inte hans böghat så mycket från kristen homofobi i övrigt. Faktum är att även "moderata" kristna organisationer i USA, som Concerned Women for America och Billy Graham Evangelistic Association, argumenterar på liknande sätt. De drar sig inte för någonting när det gäller att utmåla homosexualitet som ett hot och homosexuella som onda och icke önskvärda.

Det finns ingen annan folkgrupp som det är så tillåtet att förtala som homosexuella. Få hade varit oberörda om någon hävdat att Gud vill särbehandla afrikaner eftersom barnsex var en del i deras livsstil, eller att Gud skapat särskilda sjukdomar designade för judar, eller att romer trivs bäst i smuts och bär på många farliga bakterier. ändå är denna typ av nedlåtande kommentarer vardagsmat i den kristna propagandan mot homosexuella. Därmed inte sagt att alla kristna deltar i detta, men tyvärr är det så att väldigt få kritiker inom de kyrkliga organisationerna vågar säga ifrån, vilket resulterar i att de mest homofoba blir allt mer högljudda och aggressiva.

Det som skiljer Phelps från andra är hans ordval och arbetsmetod. De flesta kristna avhåller sig numera från att terrorisera enskilda homosexuella. (Flertalet kristna kyrkor, exempelvis den katolska, tar numera tydligt avstånd från homofobins våldsammaste uttryck.) Däremot är Phelps inte så annorlunda andra när det gäller viljan att förtala och kränka. Detta är för övrigt mycket vanligt i Sverige också – trots att antihomolobbyn hävdar motsatsen – med skillnaden att det inte är lika "fritt fram" som i USA. Men kristna antihomo-hemsidor som Homosexuellt.com visar att det är samma argumenten mot homosexuella som används i både USA och Sverige – det handlar om att förringa hatbrottens omfattning; utmåla homosexualitet som en politisk ideologi; dra kopplingar till pedofili och tidelag; stigmatisera forskare som kommer fram till annat än att homosexualitet är en marginell företeelse; utmåla homosexuella som dåliga föräldrar; utmåla lika rättigheter som ett hot mot kärnfamiljen; felaktigt påstå att homosexualitet är onaturligt och inte finns i djurriket; etc...

Jag avslutar med ett boktips. John Boswells Christianity, Social Tolerance, and Homosexuality: Gay People in Western Europe from the Beginning of the Christian Era to the Fourteenth Century. I denna kan man läsa om kristenhetens historiska syn på homosexualitet. Slående är att homofobin och uppgraderingen av denna "synd" ter sig som ett ganska modernt påfund.

Tuesday, 23 August 2005

A note on style and spelling

Writing in English is not always easy for a Swede. Unlike the Swedish language, English is not monitored by a single authority. When writing in Swedish, the correct spelling and usage can be sought for in the dictionary of the Swedish Academy. The world of English language, however, offers a variety of different schools. First, one must choose between American and British spelling, then what dictionary, style, and tradition to rely on. My ambition is to write formal, clear, and easily comprehensible English that is acceptable to all readers. Therefore I try to avoid using region-specific words and expressions. When this is not possible, I give precedence to British English.

A great many style guides and dictionaries are available on the market. Personally, I have chosen R. M. Ritter's The Oxford Guide to Style, the Oxford Dictionaries, the Cambridge Advanced Learner's Dictionary, and, to a lesser extent, the style guides of The Economist and the Guardian. Sometimes the recommendations conflict and I must choose; I then consult R. W. Burchfield's revised third edition of Fowler's Modern English Usage.