Thursday, 30 November 2006, 22:07 GMT

Fri television lobbar hårt för diktatur

Kritiker har dåligt psyke
Kvällens avsnitt av Sveriges Televisions "Planeten" var ett mästerverk i propaganda. Även tidigare avsnitt har varit bra prov på denna konst, men i kväll triumferade man genom att täcka alla öppningar för kritik mot den ensida dystopiska framtidsvision man valt att förmedla. Knepet är känt sedan antiken och går helt enkelt ut på att misskreditera skeptikerna innan de hinner framföra förutsedd – och då oftast berättigad – kritik. Inom retoriken och den vetenskapliga filosofin kallas metoden argumentum ad hominem.

I kvällens avsnitt fick vi ett bra exempel på tillämpning av denna metod då en psykolog och en författare förklarade att de som kritiserar växthusteorin och miljöradikalernas andra domedagsprofetior gör så för att på grund av psykologiskt självförsvar. Det sades rakt ut att den som väljer att föra fram forskning som motsäger teorierna inte gör det för att de vill söka sanningen eller balansera budskapet, utan helt enkelt för att de inte förmår hantera sanningen.

Så enkelt sopar man bort kritikerna genom att misstänkliggöra deras motiv och psykiska hälsa. Så vill man tysta den som framhåller att det faktiskt finns ganska mycket forskning som visar att människans utsläpp av koldioxid inte påverkar klimatet i den omfattning att en radikal omläggning av våra liv än nödvändig.

Diktatur är framtiden
I kvällens "Planeten" presenterades fyra lösningar på de miljöproblem som presenterats i serien. (1) En gick ut på att tekniken ska lösa problemen. Tanken var att framtiden skulle innebära mer av specialisering, vilket exemplifierades med en nederländsk idé om att bygga skyskrapor med grisuppfödning i flera plan. (2) En andra lösning handlade om ett hobbianskt "allas krig mot alla" där krig om de minskade naturresurserna råder. (3) Den tredje lösningen gick ut på att människan lämnar civilisationen och återgår till någon form av naturtillstånd, vilket exemplifierandes av en man som lämnat London för att bo i sovsäck i en skog. (4) Det sista alternativet var världsregering och/eller diktatur som syftade till att tygla människan och tvinga henne att leva som överheten vill. Denna lösning är inspirerad av Thomas Hobbes Leviathan – en suverän stat som med alla medel styr över naturen och de självdestruktiva, egoistiska människorna.

Även om flera personer i programmet framhöll att diktatur inte är en bra modell så var det de facto detta som framställdes som den bästa lösningen. Någon föreslog att hela världen skulle bli formellt demokratisk, ett system som gav varje människa en röst till ett världsparlament som sedan bestämde allt. I praktiken skulle alltså alla ge upp all makt över sitt eget liv mot en röst motsvarande 1/(9×10⁹). Det är måhända formell demokrati, men det är i praktiken diktatur.

Budskapet i sista avsnittet av "Planeten" var tydligt: människan går mot sin undergång om hon får vara fri, och den som säger emot är psykiskt instabil. Detta förklarar naturligtvis varför seriens skapare inte ansett det värdefullt att ta med en enda kritisk röst utan valt att ge all tid åt forskare, författare och akademiker med budskapet att liberal demokrati, global frihandel och ekonomiskt tillväxt är fel och att räddningen (som alltid) finns i mer politikerstyrning, ökad maktkoncentration och socialistisk planekonomi.

PS! Passande nog har SVT valt att ägna hela lördagen åt att hylla den kubanske diktatorn och massmördaren Fidel Castro. Naturligtvis utan en enda kritisk röst.

Thursday, 30 November 2006, 07:08 GMT

A poetic farewell to November

"November" by British poet Thomas Hood:

No sun—no moon!
No morn—no noon—
No dawn—no dusk—no proper time of day.
No warmth, no cheerfulness, no healthful ease,
No comfortable feel in any member—
No shade, no shine, no butterflies, no bees,
No fruits, no flowers, no leaves, no birds!—
November!

Yet another November draws to an end. In a few hours we'll greet a brand new December.

Thursday, 30 November 2006, 02:55 GMT

The Pope Wears Prada

I've often wondered how many straight Catholics fully appreciate how gay their church has always been. Especially in the old days. High Mass was, in its heyday, more elaborate and choreographed than a very melodramatic Broadway musical. Do people really believe that gay priests and religious had nothing to do with it? They had everything to do with it.

The first time I walked into a gay disco, with all those lights, music, ritual and smoke, my immediate thought was: church! Madonna gets this, whatever Jonah says. Because she's a born-and-bred Catholic, which Jonah isn't. It's theater, sweetie, theater. And the Church once understood that—which was part of its beautiful Catholicity. Gone, now, alas. But Benedict is helping nudge it back. And although I tease him about it, it's a wonderful thing. More incense, please. And lace.

(Andrew Sullivan)

Thursday, 30 November 2006, 02:52 GMT

What Makes a Muslim Radical

Ask any foreign-policy expert how the West will know it is winning the war on terror, and the likely response will be, "When the Islamic world rejects radicalism." But just who are Muslim radicals, and what fuels their fury? Every politician has a theory: Radicals are religious fundamentalists. They are poor. They are full of hopelessness and hate. But those theories are wrong.

Foreign Policy has published an interesting article on a new Gallup World Poll of more than 9,000 interviews in nine Muslim countries. It turns out that Islamist and Moderate Muslims have more in common than I thought.

Wednesday, 29 November 2006, 00:45 GMT

Birth Control Is for Sluts Only

Christian extremism can be funny sometimes. This one is hilarious. According to the Christian organization Respect Life at Tulsa in Oklahoma, the use of birth control might result in some unexpected things. From their website:

If you are reading this, maybe it is because you saw the billboards around town that read, "Birth Control is Harmful" and you are now looking for answers as to why. May we first commend you for seeking the truth! As human beings made in God's image and likeness, we are made to seek the truth. Only the truth corresponds to our innate dignity.

So, how is birth control harmful? Our proposal to you is, that birth control is harmful at every level of our being, physical, emotional, psychological, and spiritual. Because we are people made for communion, birth control has a negative effect on our personal relationships and on society as a whole. …

1. Birth control is harmful because it creates a sex on demand attitude.
2. It does not protect against sexually transmitted diseases.
3. It contributes to sexual addiction.
4. It causes abortions.

So there you have it. If the woman you date wants to use protection, she is probably a demanding, sex-crazy slut with a quantity discount at the local abortionist. Silly me who thought that contraception prevent abortions.

(Via Yellow Snapdragons.)

Tuesday, 28 November 2006, 16:48 GMT

Jon Voss briljerar i QX

Läs Jon Voss ledarartikel i QX! Tydligare än så kan inte det liberala föraktet för svensk kollektivism och moralism formuleras. Individen får alltid stå tillbaka för majoriteten, och bara de som lever "rätt" har några som helst rättigheter – vi lever i normalitetens diktatur.

Tuesday, 28 November 2006, 03:20 GMT

Who's buying the "radical homosexual agenda"?

From an article in this week's issue of The Economist:

America's biggest retailer has become everybody's favourite whipping boy. The left decries the firm's stingy pay and health benefits. Mr [Barack] Obama last week declared that the "battle" to force the firm to examine its policies towards its workers was "absolutely vital". The Christian right is appalled at Wal-Mart's godless depravity, in particular its decision to sign up with the National Gay and Lesbian Chamber of Commerce in August and (horrors) to stock the totally legal morning-after pill.

To protest against this "radical homosexual agenda" the American Family Association, one of the leading Christian groups, called for a boycott of Wal-Mart on the day after Thanksgiving, always one of the busiest shopping days of the year. To avert that threat, Wal-Mart issued a weasely statement on November 21st that, although it had a "strong commitment to diversity", it would no longer weigh in on "controversial issues" unless they directly affected its ability to serve its customers. That was enough for the AFA to call off its protest, though Mr Benham still promised a "Gospel Information Explosion" outside hundreds of Wal-Mart stores.

A friend once told me that he knew his politics was right when he managed to infuriate the extreme left and the extreme right equally. I think he was on to something, which is why I believe I would like to shop at Wal-Mart if I lived in the United States.

Tuesday, 28 November 2006, 02:03 GMT

En regel som bestämmer egendom

En person som jagat en hare till trötthetens yttersta gräns, skulle se det som en orättvisa om någon annan störtade fram före honom och tog hans byte. Men när samma person går fram för att plocka ett äpple som hänger inom räckhåll, har han ingen anledning att beklaga sig om någon annan som är mer påpasslig går förbi honom och lägger beslag på äpplet. Vad är skälet till denna skillnad om inte att orörligheten, som i fråga om haren inte är naturlig utan en verkan av flit, i detta fall bildar en stark relation till jägaren, som saknas i det andra fallet?

Hämtat från en fotnot på sidan 73 i den första och helt nya svenska översättningen av bok tre i Avhandling om den mänskliga naturen av David Hume. Jag har läst Hume förut, men jag hittar saker i översättningen som jag tidigare inte noterat. Humes referenser till John Locke och Thomas Hobbes märks tydligare än de gör i den något svåra, ålderdomliga skotska engelskan i originalet, detta trots att dessa inspirationskällor aldrig nämns vid namn.

Monday, 27 November 2006, 22:21 GMT

The incredible growing state

From a leading article on Milton Friedman published I this week's The Economist:

You could even be forgiven for thinking that the whole world had been remade in Mr Friedman's image. Communism no longer rules half of Europe. Even in China and Vietnam capitalism has taken hold. Politicians of left and right speak of the power, and sometimes of the virtues, of market forces. No wonder those forces are so often held to be untrammelled, unfettered or merely triumphant from Seattle to Shanghai.

And yet, and yet. The Doha round of trade talks is in tatters, because farm protection is still too precious. Politicians in both Europe and America continue to blanch at foreign takeovers. For the big picture, take the most obvious measure of the size of the state, the ratio of government spending to GDP. Since 1989, the year Ronald Reagan, the American president most in tune with Mr Friedman's ideas, left office, and the Berlin Wall came down, America's government has grown just as fast as its economy—an economy which has barrelled along for much of that time. The state's slice of GDP is forecast to be 36.6% in 2006, up from 36.1% 17 years ago. The public sector has also swollen in Europe's three biggest economies—Britain, France and Germany—and in OECD economies as a whole. Governments are as convinced as ever that they know best how to spend their citizens' money.

And yet, all I hear from the leftist establishment in Sweden and abroad is talk of a "neo-liberal era" that must be ended by even more taxation and government control.

Monday, 27 November 2006, 05:32 GMT

A Mother's Love is a Blessing

On 24 November, Louise Persson, one of my favourite bloggers, wrote movingly about how she mourns her late mother. I think it's important to allow ourselves to feel melancholic and remember our dead loved-ones. I think it's even more important to show them our appreciation while they are still alive. That is why I love the traditional Irish folksong "A Mother's Love is a Blessing" so much.

An Irish boy was leaving
Leaving his native home
Crossing the broad Atlantic
Once more he wished to roam
And as he was leaving his mother
Who was standing on the quay
She threw her arms around his waist
And this to him did say

A mother's love's a blessing
No matter where you roam
Keep her while she's living
You'll miss her when she's gone
Love her as in childhood
Though feeble, old and grey
For you'll never miss a mother's love
Till she's buried beneath the clay

And as the years go onwards
I'll settle down in life
And choose a nice young colleen
And take her for my wife
And as the babes grow older
And climb around my knee
I'll teach them the very same lesson
That my mother taught to me

A mother's love's a blessing
No matter where you roam
Keep her while she's living
You'll miss her when she's gone
Love her as in childhood
Though feeble, old and grey
For you'll never miss a mother's love
Till she's buried beneath the clay

Sunday, 26 November 2006, 07:05 GMT

Två läsarkommentarer om "Planeten"

Flera läsare har skickat kritiska kommentarer till mitt inlägg "När undantag får exemplifiera trend" i vilket jag ställde mig frågande till exemplen som förs fram i SVT:s "Planeten". Två av kommentarerna publicerar jag här. Först en från Linus:

Jag kan hålla med om att bilden i "Planeten" är dyster och även om den tyvärr inte är överdriven så behövs konstruktiva förslag på vad vi skall göra åt problemen, annars leder programmen bara till depressioner.

Tyvärr så är konstruktiva förslag lika frånvarande hos programmets kritiker, såsom du själv, som i programmet självt (fast det ser ut som om den fjärde och avslutande delen i serien kommer att bjuda på lösningsförslag).

Snäppet värre är dock de kritiker, återigen som du själv, som vill misstänkliggöra den samlade mängden fakta och forskningsresultat genom att hitta en tveksam vinkel till enstaka exempel. Du säger i din kritik att det är fel att skapa bilden av en trend genom exempel på undantag. Lika fel är det ju att avfärda en trend genom att såga enstaka exempel.

Jag har dykt i vatten över halva jorden och jag har med egna ögon sett miljöeffekterna på djur och växtliv i Gullmaren likväl som i Medelhavet och Indiska oceanen. Jag förstår inte hur någon kan blunda för miljöproblem som finns här och nu och som alla kan se. Jag vet att det är smärtsamt men jag uppmanar dig att öppna ögonen!

Här följer en kommentar från Bo:

Klen tröst du lämnar dina bloggläsare om du försöker få oss att tro att vi bara lojt och passivt låter oss manipuleras av någon sorts skrämselpropaganda av den typ som programmet Planeten i TV2 lämnar.

Nog borde väl också en filosof som du kunna sätta dej och räkna ut vad som händer med planetens tillgångar när inom mindre än 50 år planetens befolkning har ökat från nuvarande 6 till 9 miljarder! Dessutom talar allt för att t ex Kina och Indien snabbt och obönhörligt kommer att närma sig västerlandets levnadsvanor och därmed förbrukningsnivåer per capita.

Personligen väljer jag att lita på forskarnas uppgifter och framtidsvision: Fortsätter utvecklingen som hittills så kommer det att behövas fem klot för att täcka mänsklighetens behov för sin överlevnad. Det förstår jag att du tycker är nys men två klotbehov kan du väl ändå ställa upp på och ta in som relevanta för de problem med överbefolkning som vi närmar oss med stormsteg.

Det finns nog dom bland oss som hoppas och tror att det kommer att lösa sej som det alltid har gjort eller också kommer någon till slut inte kunna låta bli att trycka på knappen som sprider atombomber över planeten och avlivar ett lämpligt antal innevånare. Eller kanske ligger det närmare till tillhands tycker du att förutsätta att någon sjukdom typ digerdöden utan bot tillräckligt effektivt kommer att kunna anpassa befolkningsmängden till vad planeten tål. Eller väljer du kanske den svenska austronaten Fuglesangs vision om att vi nog skall kunna leta upp andra planeter t ex Mars dit vi kan skicka alla dom miljarder människor som vi inte kommer att ha plats för på vår lilla planet.

Förlåt A. min avsikt är inte att såra dej eller underskatta din intelligens. Men du måste väl ändå kunna tänka dej in så långt i framtiden att du inser problem med att planetens befolkningsmängd fram till år 2050 beräknas ha vuxit till 9 miljarder. Enligt forskarna kommer det att vara svårt redan att klara 5 miljarder människor om dom väljer vårt västerländska levnadssätt. Nu är vi alltså 6 miljarder som snabbt rusar mot dom 9!

Emotser tacksamt någon form av framtidsvision som jag känner att jag kan luta mej mot när de allt tätare rapporter som jag förväntar mig dyker upp som entydigt pekar åt ett och samma håll nämligen att planeten obönhörligen går mot en undergång liknande den som Påsköns innevånare en efter en fick genomlida innan dom slutligen alla hade ätit upp varandra.

Jag tror att mitt mina reflektioner har varit lite otydliga och att det nog är därför som många uppfattar det som om jag förnekar all miljöförstöring. Riktigt så är det inte. Naturligtvis är det ett faktum att världens hav och sjöar påverkas av våra kemiska utsläpp. Om det tror jag inte det råder någon oenighet. Inte heller råder det någon oenighet om att fiskebeståndet minskar och att såväl mängden som antalet gifter i människors och djurs kroppar har ökat. Inte heller råder det någon oenighet om att jordens medeltemperatur har ökat de senaste decennierna.

Om detta är de flesta överens. Men det finns kritiska röster i forskarvärlden mot exempelvis växthusteorin, vilken säger att det är människans aktivitet som påverkar klimatet. Många menar faktiskt att de förändringar vi ser är utslag för naturliga variationer. Det mest intressanta är nog att forskare kunnat visa att mycket högre halter av koldioxid i atmosfären funnits under perioder med kyligt klimat, vilket indikerar att växthusteorin åtminstone bör ifrågasättas vad gäller denna del. Problemet med "Planeten" är att man konsekvent låter bli att ens nämna att det finns andra möjliga förklaringar än de som är "mainstream" just nu. Det är denna ensidiga fokusering på den mest dystopiska forskningen som jag vänder mig emot. Än värre blir det när man i programmet konsekvent väljer de mest extrema exemplen man kan hitta, som med valet av döende sjöar och hav i avsnitt tre.

Jag tycker det är synd att "Planeten" kört fast i detta dike. Man hade kunnat göra serien bättre genom att ta med olika röster. Även sett ur en politisk synvinkel önskar jag att man avhållit sig från att ensidigt ge utrymme åt en ganska extrem anti-kapitalism och tillåtit mer marknadsorienterade miljöaktivister komma fram. Som det är nu får man intrycket av att det är den globala handeln och bristen på förbudspolitik som är orsak till miljöförstöringen. Det mest iögonfallande exemplet på denna politiska agenda framkom när man tog Sovjetunionens planekonomiska misshandel av Aralsjön som exempel på resultat av tillväxtpolitik. Om något så visar det exemplet att politiker inte bör få mer att säga till om på bekostnad av den fria marknaden.

Jag ser fram emot det sista avsnittet i serien. Efter alla dystra framtidsutsikter ska det bli intressant att se vilka åtgärder man föreslår. Jag skulle blir glatt överraskad om det inte var minskad handel, färre flygresor, fler politiska förbud och mindre konsumtion man föreslog.

Friday, 24 November 2006, 20:34 GMT

Grim figures for new government

Only two months after the general election, several opinion polls show a sharp decline in support for the newly elected liberal-conservative government. According to the latest opinion poll by the research agency Synovate Temo, the socialist opposition is ahead by 6%.

The four political parties that make up the governing alliance are marked in blue, while the three parties of the opposition are red. The election result of 17 September is seen in the two columns to the left while the result from the November opinion poll is seen in the columns to the right.

Friday, 24 November 2006, 19:56 GMT

Reinfeldt förfäktar fel frihetsteori

Statsminister Fredrik Reinfeldt publicerar idag en debattartikel i Dagens Nyheter:

I den svenska politiska debatten har ofta frihet ställts mot trygghet. Frihet har definierats som frånvaro av politik, och trygghet har likställts med att underställas politikens beskyddande vingar. Ett samhälle enbart byggt på den enskildes meriter har förenklat ställts mot ett Sverige där alla ska med utifrån politikens uppsatta villkor. Dagens utanförskap visar oss att detta är ett förlegat synsätt. Frihet och trygghet är inte varandras motsatser, utan förutsätter varandra. I brist på frihet växer otryggheten. I otrygghetens spår följer ofrihet.

I essän Two Concepts of Liberty från 1958 skriver Isaiah Berlin att de frihetsdefinitionen som förfäktas av konservative Hegel och kommunistiske Marx är oförenliga med den liberala, "negativa" frihetsteorin. Reinfeldt har vid något tillfälle sagt att Hegel är hans favoritfilosof. Det märks i dagens debattartikel eftersom han mellan raderna avslöjar att hans syn på frihet är villkorad – istället för att betona det liberala kravet på borttagande av externa hinder för människans fria val väljer statsministern att lyfta fram det konservativa kravet på anpassning till "samhällsorganismen" som kriterium för individuell frihet. Det är inte utan olust som jag noterar att en konservativ idétradition vinner mark på liberalismens bekostnad i moderaternas ledning. Fredrik Reinfeldt har nämligen fel. Det finns visserligen en tydlig koppling mellan frihet och trygghet, men att "alla ska med utifrån politikens uppsatta villkor" har ingenting med detta att göra utan handlar enbart om konservativ misstro mot människors egen förmåga att leva trygga och fullvärdiga liv utan politisk inblandning. Moderaterna bör låta vänstern förvalta den elitistiska besserwisserpolitiken och istället koncentrera sig på att minska statsmaktens påverkan i medborgarnas liv. Sverige behöver inte fler politiker som tror sig veta bäst hur svensken bör vara. Frihet är att slippa sådant.

Thursday, 23 November 2006, 22:07 GMT

När undantag får exemplifiera trend

Det är något konstigt med SVT:s Planeten. Att alla seriösa forskare med vetenskaplig kritik mot de dystopiska teorierna har ignorerats till förmån för vänsteraktivister som Vandana Shiva var kanske att vänta av "public service", men det som ger mig en riktig olustkänsla är det manipulativa förpackningen. Det är tydligt att det är rädsla och självförakt som man vill förmedla med serien, inte engagemang och framtidshopp. Exemplen som ges är alltid de värsta undantagen. När man skulle granska människans skövling av träd exemplifierade man med Påskön utan att förklara att orsaken till den extrema skövlingen där var att öns palmträd var av en mycket långsamt växande sort. Inte heller framgick det att bara tolv av tio tusen stillahavsöar har skövlats så hårt som just Påskön. Istället fick undantagen stå som exempel för något som sades vara en allmän trend.

I kvällens avsnitt av Planeten var det samma sak. När man skulle ge exempel på sjöar som torkar ut och krymper exemplifierade man med Tchadsjön, Döda havet och Aralsjön. Man nämnde inte att dessa är extrema undantag. Mest flagrant tycker jag det är att man försökte ge tillväxtekonomin skulden för Aralsjöns utveckling utan att med ett ord nämna kommunisternas planekonomiska behandling av området. Under Nikita Chrusjtjovs ledning genomfördes en gigantisk omläggning av floder och vattendrag i sovjetiska Centralasien, vilket resulterade i att sjön förlorade sin tillströmning. Det är alltså ingen globaliserad marknadsekonomi som ligger bakom sjöns kollaps.

När det gäller Tchadsjön och Döda havet är det i båda fallen så att de ligger isolerade i öknar nära en stor befolkning som behöver vatten. Båda vattenansamlingarna ligger i områden med mycket lite nederbörd. Tchadsjön är resterna av ett äldre innanhav. Sjön har krympt sedan den förlorade sina förgreningar till större hav. Döda havets geografi tillhör jordens mest extrema. Havet ligger drygt 400 meter under havsytans nivå. Som framgick i programmet så är dess enda tillströmning av nytt vatten avskuren, vilket innebär att havet minskar genom avdunstning.

Det är illa att Döda havet, Tchadsjön och Aralsjön håller på att försvinna, men de är inte tecken på en allmän trend utan utgör undantag. Det jag ställer mig frågande till är inte att SVT väljer att använda extrema exempel, utan varför man så konsekvent låter bli att tala om att man använder dem just för att de är sensationella undantag.

Som jag redan skrivit så tror jag att man vill skrämmas. Rädda människor har alltid varit lättare att styra. Det vet ideologerna bakom Fox News, och det vet ideologerna bakom Sveriges Television. Rädda människor kan fås att ge upp sina friheter självmant. Ska man få folk att ställa upp på obekväm politik ska man först se till att servera dem en fint förpackad dystopi.

Wednesday, 22 November 2006, 22:46 GMT

It'd be better if I had cancer

A thought-provoking article by Reason Magazine's Jacob Sullum:

A new ad campaign from the Partnership for a Drug-Free America announces that "drug addiction is a disease." In fact, say the ads, addiction is worse than a disease, because people are not inclined to sympathize with addicts, viewing excessive drug use as voluntary behavior rather than a condition requiring medical attention. The "Hope, Help, and Healing" campaign tries to correct that perception: In a TV spot and a series of print ads like this one, shirtless addicts of various ages, sexes, and colors declare they'd be "better off" with a brain tumor, cancer, AIDS, or heart disease.

People with brain tumors, cancer, AIDS, or heart disease might disagree. As Thomas Szasz has observed, one hallmark of a true disease is that people are not constantly insisting it's a disease. Even the prohibitionists who say addiction should be treated like an illness do not seem entirely convinced. After all, police do not arrest people for having brain tumors, cancer, AIDS, or heart disease. Doctors do not treat people against their will for brain tumors, cancer, AIDS, or heart disease. People with brain tumors, cancer, AIDS, or heart disease are not disqualified from various professions because the government refuses to license them. Perhaps the Partnership for a Drug-Free America's next ad campaign will take on those policies.

Since most of my readers are Swedes, it's important to point out that no country has tougher laws on drug taking than Sweden. We are the front-runners in the war on drug addicts. Our politicians—of both left and right—rather let people die before admitting that the zero-tolerance approach doesn't work.

Wednesday, 22 November 2006, 21:27 GMT

Democracy Index 2006

Sweden is a near-perfect democracy, according to The Economist's democracy index (I beg to differ), while socialist and "progressive" countries like Zimbabwe, Cuba, and Venezuela rank #147, #124, and #93. From the article:

Political crises in central Europe have raised questions about the strength of the region's democratic transition. In Latin America populist forces with dubious democratic credentials have come to the fore, in Venezuela and elsewhere. Even in the developed West, a lack of interest in politics and security-related curbs on civil liberties are having a corrosive effect on some long-established democracies.

A new democracy index devised by the Economist Intelligence Unit illustrates some of these trends. Compared with Freedom House's measure, it delves "deeper" into the texture of democracy, looking at 60 indicators across five broad categories: free elections, civil liberties, functioning government, political participation and political culture. Free elections and civil liberties are necessary conditions for democracy, but they are unlikely to be sufficient for a robust democracy if unaccompanied by transparent and at least minimally efficient government, adequate participation in politics and a supportive culture.

The full list of ranked countries is available here (pdf).

Wednesday, 22 November 2006, 17:03 GMT

New Money

I like coins. I remember the excitement when I, in December 2001, walked to the Dutch Post Office and bought a set of brand new euro coins. The European Central Bank and the Dutch government had decided that these coin sets would be available a few weeks before the "big bang" of euro introduction on 1 January 2002. The early release was motivated by the people's need to familiarize with the new coins. And I did—I studied the coins for days until I knew every tiny detail.

The euro means something special to me. It is the symbol of European integration, which most likely will be the biggest political project of my lifetime. But coins from other parts of the world fascinate me nonetheless. So, when I read about the new line of one-dollar coins issued by US Mint, it immediately caught my attention. The new coins will replace the Sacagawea coin and gradually overtake the more common one-dollar banknote. From the US Mint website:

The United States is honoring our Nation's Presidents by issuing $1 circulating coins featuring their images in the order that they served, beginning with Presidents Washington, Adams, Jefferson and Madison in 2007. The United States Mint will mint and issue four Presidential $1 coins per year, and each will have a reverse design featuring a striking rendition of the Statue of Liberty.

Seen above are the Washington and Jefferson coins. I like.

Wednesday, 22 November 2006, 12:31 GMT

Varning för tokar med träslev

Vänstern uppvisar ännu en gång sin absurda förkärlek till utomparlamentariskt oväsen. Är det inte illalåtande trubadurer så är det kastruller och träslevar. Från Centrum mot Rasisms skattefinansierade hemsida:

Kastrulluppror mot indraget stöd till Centrum mot rasism, nedläggning av Integrationsverket, nedläggning av Arbetslivsinstitutet, och alla andra åtgärder som innebär ett raserande av arbetet mot rasism och diskriminering.

Ta med en kastrull, gryta eller stekpanna och en träslev att slå på den med. Det låter väldigt mycket när många gör det samtidigt!

Jag blir så full i skratt. Den gamla makten är verkligen rädd för nya idéer som kan hota de egna privilegierna. Nu har det gått så långt att man tar till skrik-tills-du-får-som-du-vill-knepet som annars brukar vara förbehållet småbarn.

Läs bra kommentarer hos Louise P och Dyslesbisk.

Tuesday, 21 November 2006, 21:31 GMT

Progressiv bloggare avslöjar ondskefull regering

Lars Strömberg heter en radikal bloggare som skriver mycket om den progressiva rörelsen. När han inte skriver om sitt liv på barrikaderna ägnar han sig åt att granska den stora borgerliga konspirationen mot vanligt folk. Idag skriver han om de senaste bevisen för regeringens illvilja:

I och med att man säljer ut allmännyttan och omvandlar till bostadsrätter måste regeringen se till att bostadsbristen är konstant.

Om regeringen skulle ta beslut att bygga bort bostadsbristen kommer alla dem som nu har bostadsrätter att se sina lägenheter falla i pris. Det får givetvis inte ske. Den borgerliga regering är inte född som med öppna ögon ser till bostadsrättsinnehavare förlorar pengar.

…

I praktiken tvingar regeringen, när den säljer ut allmännyttan, människor att göda bankernas ägare. När folk tvingas ta lån för att finansiera sin bostad tvingas de också att betala räntor till bankerna; ökade vinster för de stora ägarna av bankerna.

Det kallas med borgerlig retorik för valfrihet. I själva verket handlar det om minskad valfrihet.

Jag tackar Herr Strömberg och alla andra som inte låter sina ideologiska tentakler och känselspröt vila nu när det blåser kallt i den annars så mysigt ljumma välfärdsstaten. Det är tack vare honom och andra progressiva och nytänkande personer som vi påminns om att de eviga klassmotsättningarna fortfarande är reella. Så jag knyter min näve framför datorn och viskar tyst: "Klass mot klass! You go, Lasse!"

Varning: Detta blogginlägg kan innehålla spår av ironi.

Monday, 20 November 2006, 16:59 GMT

Dan Josefsson slåss för sina privilegier

Alla utom en liten, liten rättrogen elit inom vänsterpartiet är nyliberaler som ingår i en stor ondskefull konspiration i syfte att göra livet svårt för alla arbetare. Så ser den världsbild ut som Dan Josefsson målar upp i en artikel i Aftonbladet. Det framkommer inget nytt i artikeln. Den som har läst en artikel eller sett en dokumentärfilm av Josefsson har redan tagit del av allt han har att berätta. Förmodligen jobbar han efter devisen att en upprepad lögn till slut bli sann.

Men jag tror inte den fantasifulle och underhållande predikanten Josefsson lyckas. De flesta torde tröttna. För ingen utanför den krympande kommunistsekten i politikens utkant tror på honom när han påstår att socialdemokraterna, LO, Svensk Näringsliv och nästan alla andra agerar som Satans apostlar i det annars hyggligt kommunistiska svenska samhället. Det är förmodligen därför han känner sig tvungen att använda den värsta svordomen – "nyliberal" – i nästan varje mening. Det fungerar kanske. För de flesta svenskar har nog inte en susning om vad Friedrich von Hayek, Robert Nozick, Henri Lepage, James Buchanan, Milton Friedman, Robert Ringer och Ayn Rand skrev och stod för – men efter att under ett kvartssekel blivit utsatta för kontinuerlig desinformation så har alla lärt sig att den som är nyliberal är ond. På det sättet har vänstern lyckats göra något fint till något fult ungefär på samma sätt som kyrkan länge lyckades göra engagerade, belästa och viljestarka kvinnor till häxor.

Men det finns inte mycket att förundras över. Maktens män har alltid varit rädda för nya idéer som kunnat hota de egna privilegierna. För Josefsson och övriga på Ordfront Magasin är svenskarnas tro på socialistiska dogmer en fråga om överlevnad och egennytta. Vi nyliberaler och etiska egoister förstår hans artikel bättre än han kan föreställa sig. Vi läser en man som girigt famlar efter mer och önskar honom lycka till.

Monday, 20 November 2006, 10:07 GMT

Om dygd, återhållsamhet och fattigdom

Roland Poirier Martinsson har skrivit en krönika som idag publiceras i Svenska Dagbladet:

Filosofen Ayn Rand sjöng själviskhetens lov. Hennes motvilja mot socialism kom att implicera också motvilja till altruism. Hon skulle ha skrattat bort min uppfattning. Men det finns inget antikapitalistiskt i att känna olust inför ohämmat överflöd. Jag tror inte att jag tar mitt personliga ansvar för världens orättvisor genom att göda staten. Men jag tror att det är min skyldighet att ta personligt ansvar. Och att dygd kräver ett mått av återhållsamhet.

Ayn Rand blandade samman politik med privatliv genom att kräva ett teoretiskt grundat känslomässigt genomslag hos sina följeslagare för en ekonomisk världsbild – precis som Lenin. Därför brinner randianer och kommunister på samma sätt för sin ideologi, okunniga om den moraliska sfär som är större än politik och ekonomi.

Jag har läst ytterst lite av Ayn Rand, men som jag förstått henne så handlar motviljan mot altruism mer om insikten att självuppoffran som plikt ger stagnation. Att bry sig om andra och känna olust inför fattigdomen tror jag förenar de flesta, men frågan handlar om – eller borde handla om – huruvida man verkligen mildrar fattigdomen genom att trampa på sig själv. Jag tror det inte. Vill man göra gott för andra bör man tillgodose sina egna behov.

Saturday, 18 November 2006, 15:26 GMT

Mitt sexliv är fint, men ditt är fult

Med rubriken ovan skulle man kunna sammanfatta det Ann Heberlein upptäck hos sina vänner. Om detta och sin egen klvenhet skriver hon i en recension av Petra Östergrens bok Porr, horor och feminister som publiceras i dagens Sydsvenska Dagbladet. Från artikeln:

Vid en middag härförleden utbröt en tämligen hetsig diskussion om pornografi och prostitution. Någon hade nämligen läst en recension av Östergrens bok och kände sig upprörd. Sällskapet, bestående av välutbildade par i trettiofemårsåldern, stabilt förankrade i hus och föräldraskap, enades i sin avsmak inför att betrakta sex som handelsvara och behandla kvinnokroppen som objekt. "Sex är ju något vackert, ömtåligt och fint som skall delas med den man älskar", var den självklara heteronormativa utgångspunkten. All typ av sexualitet som inte liknar det egna utövandet är således förkastligt. Alltså accepterar och bejakar upplysta och liberala heteropar homosexuell samlevnad (så länge de är trogna och kärleksfulla mot varandra) men förkastar bisexualitet, transsexualitet, s-m, analsex, porr och prostitution.

Mina vänners resonemang illustrerar en av socialantropologen Gayle Rubins teser om kulturella tankemönster angående sexualitet: Sex som bryter mot normen är dålig, och normen utgörs av de egna preferenserna. Mina sexuella preferenser uppfattas som universellt giltiga, viket leder till att sexuellt utövande som jag inte kan relatera till, känner mig oförstående eller äcklad inför avfärdas som perverst, motbjudande och omoraliskt. "Ingen kvinna kan väl frivilligt välja att prostituera sig", utbrast en av de feministiskt pålästa männen indignerat. Min invändning att det faktiskt är ganska nedlåtande att ifrågasätta vuxna människors val bemöttes med iskall tystnad.

En sak som jag frågar mig är om det överhuvudtaget finns någon skillnad mellan den kristna högerns och den "progressiva" vänsterns angrepp på den fria sexualiteten. I båda fallen handlar det om att en moralisk elit helt utan annat än känsloargument tar sig rätten att förbjuda det som på något sätt avviker från den sexuella normen. Jag känner ofta av detta själv. Att jag är homosexuell är det få som reagerar på i dagens Sverige, men när jag berättar om hur mycket bastuklubbar, sexbarer och parkraggning betytt för mig börjar folk skruva på sig. Med andra ord så provocerar tanken på sex som fritidsnöje och avkoppling någonting oerhört. Sex ska vara förbehållet kärleksrelationen, om det tycks moralister till både höger och vänster vara överens.

Saturday, 18 November 2006, 12:38 GMT

The Danger of Positive Liberty

I have been asked to explain why I consider positive liberty to be a threat. Instead of trying to write some superb elucidation myself, I paste a part of an article from the Stanford Encyclopaedia of Philosophy:

Many liberals, including [Isaiah] Berlin, have suggested that the positive concept of liberty carries with it a danger of authoritarianism. Consider the fate of a permanent and oppressed minority. Because the members of this minority participate in a democratic process characterized by majority rule, they might be said to be free on the grounds that they are members of a society exercising self-control over its own affairs. But they are oppressed, and so are surely unfree. Moreover, it is not necessary to see a society as democratic in order to see it as self-controlled; one might instead adopt an organic conception of society, according to which the collectivity is to be thought of as a living organism, and one might believe that this organism will only act rationally, will only be in control of itself, when its various parts are brought into line with some rational plan devised by its wise governors (who, to extend the metaphor, might be thought of as the organism's brain). In this case, even the majority might be oppressed in the name of liberty.

Such justifications of oppression in the name of liberty are no mere products of the liberal imagination, for there are notorious historical examples of their endorsement by authoritarian political leaders. Berlin, himself a liberal and writing during the cold war, was clearly moved by the way in which the apparently noble ideal of freedom as self-mastery or self-realization had been twisted and distorted by the totalitarian dictators of the twentieth century—most notably those of the Soviet Union—so as to claim that they, rather than the liberal West, were the true champions of freedom. The slippery slope towards this paradoxical conclusion begins, according to Berlin, with the idea of a divided self. To illustrate: the smoker in our story provides a clear example of a divided self, as there is the self that wants to get to the appointment and there is the self that wants to get to the tobacconists. We now add to this that one of the selves—the keeper of appointments—is a 'higher' self, and the other—the smoker—is a 'lower' self. The higher self is the rational, reflecting self, the self that is capable of moral action and of taking responsibility for what she does. This is the true self, since it is what marks us off from other animals. The lower self, on the other hand, is the self of the passions, of unreflecting desires and irrational impulses. One is free, then, when one's higher, rational self is in control and one is not a slave to one's passions or to one's merely empirical self. The next step down the slippery slope consists in pointing out that some individuals are more rational than others, and can therefore know best what is in their and others' rational interests. This allows them to say that by forcing people less rational than themselves to do the rational thing and thus to realize their true selves, they are in fact liberating them from their merely empirical desires.

Friday, 17 November 2006, 21:52 GMT

A lack of belief in freedom itself

Cartoonist Mike Shelton's tribute to the late Milton Friedman.

(Via Dick Erixon)

Friday, 17 November 2006, 16:13 GMT

Could this be the end of Hugo Chávez?

The Venezuelan presidential election is due on 6 December 2006. Until now, it looked like a walk-over victory for the ruling President Hugo Chávez, but now one opinion poll gives him a slim margin of only 6%. From an article on the Angus Reid Global Monitor website:

Next month's presidential election in Venezuela could be close, according to a poll by Penn, Schoen & Berland Associates. 48 per cent of respondents would vote for incumbent president Hugo Chávez, while 42 per cent would support Zulia governor Manuel Rosales of A New Time (UNT). Ten per cent of respondents would either vote for other contenders, or remain undecided.

Suddenly there's new hope for a free and democratic Venezuela.

Thursday, 16 November 2006, 19:21 GMT

Milton Friedman 1912–2006

From an article in the New York Times:

Milton Friedman, the grandmaster of conservative economic theory in the postwar era and a prime force in the movement of nations toward lesser government and greater reliance on free markets and individual responsibility, died today. He was 94 years old.

A spokesman for the Milton and Rose D. Friedman Foundation confirmed his death.

Conservative and liberal colleagues alike viewed Mr. Friedman as one of the 20th century's leading economic scholars, on a par with giants like John Maynard Keynes, Joseph A. Schumpeter and Paul Samuelson.

I wouldn't call Mr Friedman a Conservative. He was a true libertarian, opposed not only big-government spending but also the War on Drugs and anti-gay legislation. The world has lost a great man today.

Thursday, 16 November 2006, 05:28 GMT

Kärnkraftens avfallsproblem

Kanske finns det en lösning på problemet. En läsare skriver:

Avfallsproblemet vi har idag är övergående och det mycket snabbare än man tror…

Det finns 2 olika teknologier som tillsammans löser de problemen vi har med avfallet. Det första är upparbetning av avfallet. Man kan återanvända mellan 95 och 96procent av det vi kallar avfall genom att upparbeta det. Detta är en teknologi som finns idag men som Sverige av ngn anledning valt att inte använda.
http://en.wikipedia.org/wiki/Nuclear_reprocessing

En andra teknologin är en ny reaktortyp som brukar kallas för energy amplifier. Detta är en reaktortyp som kan drivas med väldigt många olika sorters bränsle (bland annat vapenplutonium). Rätt trimmad så lämnar denna reaktor endast försummbara mängder långvarit radioaktivt avfall efter sig (vi talar om förvaringsbehov på ca 500 år snarare än 10 000).
http://en.wikipedia.org/wiki/Energy_amplifier
Denna reaktor har dessutom fördelen att den är mycket säkrare då den är subkritisk.

Wednesday, 15 November 2006, 19:01 GMT

Botero's Abu Ghraib Paintings

From Slate Magazine:

When I first heard that Fernando Botero, the Colombian artist famous for his stylized, whimsically pudgy figures, had created a series of paintings depicting the torture of Iraqi prisoners at Abu Ghraib, I expected the images to be grotesquely, even criminally, kitschy. The world of Botero's paintings is generally cheerful and warmly nostalgic, full of puffy people in colorful folkloric costumes, dancing, eating, or posing placidly. The reports from Abu Ghraib, by contrast, described a nightmarish realm of pain, humiliation, and sadistic depravity. The meeting of these two worlds, I imagined, would result in something akin to Hello Kitty at Dachau.

I was wrong. Botero's Abu Ghraib paintings, now on view at the Marlborough Gallery in New York, are searingly powerful. And it is precisely the discordance between the cartoonish style of the images and the sordid reality of the atrocities they depict that gives them their emotional intensity. By portraying the Iraqi prisoners as stylized Everyman figures, Botero's pictures do something that even the most vivid photographs of torture don't do: They encourage us to identify with the victims.

I agree. The paintings are truly captivating. I wonder how Donald Rumsfeld would feel if he ever saw them.

Wednesday, 15 November 2006, 17:49 GMT

Just one of these days in Iran

According to Iran Focus, yet another gay man was hanged in public on Tuesday in the western city of Kermanshah on the charge of sodomy.

If Mahmoud Ahmadinejad had been George Bush, and the victims of Iran's killing spree had been straight Islamists with terrorist ambitions, there would have been demonstrations in the streets and an outcry in the mainstream media. But now—nothing.

It's scary to witness how people who act upset about the many dead in occupied Iraq don't give a monkey's about innocent victims of a brutal regime in a neighbouring country. This is why I detest the morality of cultural relativism.

Wednesday, 15 November 2006, 03:53 GMT

Progress around the globe

It's easy to get into a gloomy mood when reading about the anti-gay sentiment in many parts of the world, therefore it's important to remind us that there are some progress too. When I searched the Internet for articles on yesterday's favourable voting on gay marriage in South Africa, I came across a BBC News webpage with information on gay marriage around the globe. It gives hope to read about the enormous progress there has been in only fifteen years, even though it's sad that only four countries and one US state—the Netherlands, Belgium, Spain, Canada, and Massachusetts—recognize equal rights for all its citizens. Civil union legislation is an acceptable compromise, but it is still discriminatory.

Update: Read more on the marriage decision in South Africa here, here, and here.

Wednesday, 15 November 2006, 02:36 GMT

Dåliga förlorare är patetiska

Det finns inget mer patetiskt än en dålig förlorare som försöker triumfera med personangrepp och efterhandskonstruktioner. Tycker man inte om spelreglerna så försöker man ändra dem före matchen. Man väntar inte till efter förlusten.

Tuesday, 14 November 2006, 13:05 GMT

En läsarkommentar om kärnkraft

En läsare skriver:

Det är lite synd att du som oftast är väl påläst inte har rätt fakta om kärnkraften. Du upprepar ett antal av de myter som kärnkraftsmotståndarna har tryckt in i svenska folkets huvud år efter år.

Första myten: Inga försäkringsbolag skulle försäkra kärnkraften eftersom den är så farlig.
Anledningen till att inga försäkringsbolag vill försäkra svenska kärnkraftverk är för att de har strikt ansvar. D.v.s. om t.ex. Osamma och hans polare skulle ta över kraftverket, proppa det fullt med trotyl och tutta på så skulle det vara vattenfall som var ersättningsskyldigt. Ändra på de reglerna så ska du se att det finns bolag villiga att försäkra.

Andra myten: Ett totalhaveri skulle orsaka hundratusentals döda, miljoner canceroffer och att hela landsdelar blir en radioaktiv öken.
Man har tittat på worst case scenario för Barsebäck, d.v.s. ett scenario där alla säkerhetssystem skulle fallera. De skador som skulle orsakas av detta på Skåne är mindre än vad den danska kolkraften redan idag orsakar.

Tredje myten: Staten tar alla kostnaderna medan de privata bolagen tar vinsterna.
Kärnkraftverken är ännu en gång unika i det att de betalar en avgift för bränsleslutförvaring och avveckling till en statlig fond. Man har nu börjat titta på kostnaden för att riva Barsebäck, och den kommer att uppgå till mindre än hälften av de pengar som är avsatta för ändamålet.

Visst finns det risker med kärnkraft men dom är betydligt mindre än vad allmänheten tror. Dessutom så dömer du med flera kärnkraften som företeelse efter våra gamla 50-60 tals reaktorer, Det är ungefär lika smart som att döma ut bilism för att en Volvo PV har dålig avgasrening och krocksäkerhet. Det finns moderna reaktortyper som är mycket bättre än de vi kör med idag, de är säkrare, billigare, använder bränslet bättre o.s.v.

Slutligen en liten kommentar om växthuseffekten och kärnkraft. Jag anser att man inte ska bedöma en okänd risk snällare än en känd. Den kända risken kan man kvantifiera och planera för. Den okända kan man inte göra detta för. Sen är det viktigt att använda försiktighetsprincipen här. Och den säger att man ska undvika de risker som ger störst potentiell skada om de inträffar. Jag tror att du kan hålla med om att de möjliga negativa effekterna av global uppvärmning får en möjlig kärnkraftolycka (eller 3) att se löjligt små ut.

Jag håller med om att riskerna med driften av moderna kärnkraftverk är små, men jag är inte så övertygad om att man kan lösa de större problemen med kärnkraft genom några lagändringar. Jag kan inte heller se hur man skulle kunna gå runt detta med strikt ansvar eftersom någon de facto måste ta det heltäckande ansvaret. Då är vi tillbaka vid att verksamheten innebär sådana risker att ingen utom staten kan ta det fulla försäkringsansvaret. Sedan är jag inte säker på att växthuseffekten utgör en större risk än kärnkraften. För det stora problemet är trots allt inte driften i våra reaktorer utan det avfall som produceras. Bara en sådan sak som att det avfall som bildas för att vi ska ha elektricitet kommer att vara livsfarligt för alla levande organismer i 100 000 år får mig att känna overklighetskänslor. Med tanke på att de äldsta mänskliga fossilerna är omkring 130 000 år gamla så är det en ofattbart lång tid.

Tuesday, 14 November 2006, 12:22 GMT

Landet med flest förbud vinner

Jag vet en och annan dansk som vill att Danmarks narkotikalagstiftning ska gälla i Malmö så att de kan röka lite marijuana då och då utan att riskera en polisrazzia. Jag har svårt att se hur vår nya, konservativa kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth skulle kunna argumentera emot dem med tanke på att hon vill att svensk lag ska gälla i Storbritannien. Eller är det kanske så att den med flest förbud vinner?

Jag saknar Cecilia Stegö Chilò.

Tuesday, 14 November 2006, 08:51 GMT

Dags att avveckla svensk kärnkraft

Ur ett pressmeddelande från statliga Vattenfall AB:

En brand utbröt strax efter midnatt i en transformator på Ringhals 3. Transformatorn som tillhör en av de två turbinerna på anläggningen är belägen utanför turbinbyggnaden.

Ringhals egen brandstyrka var på plats inom några minuter och förstärktes kort därefter av räddningsstyrkor från Värö, Varberg och Veddige. Vid tvåtiden bedömde brandkåren att branden var släckt.

På grund av de elfel som uppstod genom branden, snabbstoppades reaktorn. Alla system fungerade som de skulle och branden påverkar inte reaktoranläggningen.

Vad hade hänt om systemen inte fungerat? frågar jag mig. Vi vet inte säkert, men vi kan ana genom att studera andra kärnkraftsolyckor i världen. Det är inte ett behagligt värsta scenario.

Kärnkraften har varit en het politisk fråga i Sverige så långt tillbaka jag kan minnas. Årtalet 2010 var länge slutdatum för avvecklingen. Nästan alla politiker tycktes vara överens, även om man från moderater och folkpartister ofta hörde protester mot att, som det hette, avveckla i förtid. Men sällan har det egentligen talats om kärnkraften på allvar, åtminstone inte vad jag kan erinra mig. Det är synd, för kärnkraften lever ett besynnerligt liv i Sverige. Reaktorerna är privatägda, men all avfallshantering och alla försäkringar bekostar staten. Vinsten går till privata eller statliga företag medan kostnaderna tillfaller skattebetalarna. Orsaken till att kärnkraften inte kan marknadsanpassas är att det saknas privata försäkringsbolag som kan täcka de enorma kostnader som ett enda totalhaveri skulle ge. Att ersätta hundratusentals döda, miljontals canceroffer och hela landskap med förstörda byggnader och åkermarker är inget som de privata försäkringsbolagen klarar av ens om de alla återförsäkrar varandra i flera led. Staten får därför stå som garant.

Det är något mycket sjukt med ett energisystem som innebär sådana enorma risker att det inte går att försäkra på den privata marknaden. Vad detta avslöjar är nämligen att ingen frivilligt vill stå som garant för att verksamheten är säker att använda. Därför måste medborgarna tvingas ta på sig uppgiften att försäkra en industri vars verksamhet ingen självmant vill försäkra. Och som bekant innebär statligt ansvar att alla har ansvar – vilket innebär att ingen har ansvar.

I svensk politik är det främst folkpartiet som protesterat mot kärnkraftavvecklingen. Mitt eget parti, moderaterna, genomförde våren 2005 en lokal kampanj mot stängningen av Barsebäcks kärnkraftverk. Jag blev erbjuden tröja och knapp med uppmaning till dåvarande regeringen att upphäva beslutet. Men jag delar inte partiets åsikt i denna fråga, vilket inte var populärt. Jag har samma åsikt nu som då jag som oroad tonåring med vänstersympatier samlade namnunderskrifter mot kärnkraft. Jag anser att Sverige bör avveckla kärnkraften snarast möjligt för att ersätta denna med nya energisystem.

Ett allt vanligare argument för bibehållen drift av svenska kärnkraftverk är att växthuseffekten är farligare. Det skulle alltså vara viktigare att hålla nere utsläppen av växthusgaser än att eliminera risken för haverier och framtida radioaktiva utsläpp. Så kan man resonera, men jag anser att medan växthusteorin ännu är obevisad så vet vi med säkerhet vad radioaktivitet orsakar. När man prioriterar bör man alltså först fokusera på det man vet är farligt för att sedan ta itu med det man tror är farligt.

Tuesday, 14 November 2006, 05:58 GMT

Dum, dummare, dummast

Nu är jag elak, men det ser faktiskt ut som om Lena Sundström fått en utmanare:

Det jag förvånades och gladde mig över var att ett moderat statsråd tog ställning mot republikansk politik. En politik som bland annat lett till strandade WTO-förhandlingar. Republikanerna visade sig vara mer måna om att skydda inhemskt jordbruk än att hjälpa u-länder till ett ökat ekonomiskt välstånd. Att förhandlingarna i WTO inte kunde avslutas berodde delvis på att USA inte vara villiga att minska sina nationella jordbrukssubventioner. Vi vet ju att statsminister Reinfeldt deltog i Bushs valkampanj och att han liksom Busch själv gjort en politisk "make over". Den moderata biståndspolitiken är ju inte heller mycket att hurra över, där man drastiskt vill skära ned i biståndet.

Samhällsvetaren Karin Boman Röding visar i en kommentar publicerad på bloggen "Granska borgarna" exempel på briljant retorik när hon jämför svenska moderater med amerikanska republikaner och använder hårdfakta som att "Reinfeldt deltog i Bushs valkampanj" och att nye statsministern liksom USA:s president genomgått en "make over". Dessutom har hon nu upptäckt att svensk borgerlighet är för en liberal frihandelspolitik och motståndare till skattefinansierat näringsliv. Vem hade kunnat tro det när vi vet att de flesta av Attacks maskerade globaliseringsmotståndare är aktiva i moderata ungdomsförbundet? För visst var det hårdföra borgerliga sympatisörer som förstörde Göteborg i juni 2001 och som något år senare skrek "Go home!" till baltiska arbetare i Vaxholm?

Men vänta nu… Oj, så fel det kan bli! Det är ju kamraterna i LO och vänsterpartiet som ägnar sig åt frihandelsmotstånd och protektionism. Kanske är det inte moderaterna som de amerikanska WTO-sabotörerna liknar?

Monday, 13 November 2006, 09:39 GMT

Att bli vuxen är att ge upp livet

Svenska Dagbladet skriver idag om Anders Borg. Från artikeln:

Torsten Svenonius arbetade samtidigt som Anders Borg i studentförbundet. Han beskriver honom som ett politiskt underbarn, som jobbade hårt för att med hjälp av fakta övertyga andra.
– Först kom han med tio sidor, sedan kom han med 20 sidor, sedan kom han med 30 sidor. Övriga presidiet konstaterade "det är ingen idé om du så kommer med 100 sidor, vi tycker helt enkelt inte så här".

Men den strategin har Anders Borg behållit. Hans referenser till vetenskapen är otaliga. Men med åren har finansministern blivit mindre tvärsäker, menar de flesta.
– Det är väl en vanlig utveckling för unga kreativa personer som testar gränser. Så småningom mognar man, får familj och inser att verkligheten är lite mer komplicerad än de där blåkopieritningarna vi hade på vänster- och högerkanten, säger Klas Eklund.

Det är säkert sant, men det är en dyster utsikt att mognad, familjeliv och vuxenhet innebär att man ger upp sig själv och slutar pröva nya idéer. Livet blir så litet och meningslöst. För det är nytänkarna som skapar framtiden. Måtte jag aldrig bli vuxen.

Monday, 13 November 2006, 07:06 GMT

Socialdemokratin är en sekt

För bara en liten stund sedan satt Leif Pagrotsky i SVT:s morgonsoffa och sa att socialdemokratiska partiet fungerat som en sekt de senaste åren. Intressant erkännande från en som verkligen vet. Många utomstående – som liksom jag själv känner och träffar socialdemokrater regelbundet – har länge anat att den socialdemokratiska organisationen inte mått så bra. Även om de kritiska rösterna tystnade något i valrörelsen, så har det nog inte undgått någon att många aktiva socialdemokrater varit mycket missnöjda med partiledningen.

(Foto: Kjell Stenström/QX)

Sunday, 12 November 2006, 04:20 GMT

The Origin of Species

South Park teacher Herbert Garrison explains Darwinism to his pupils.

If the YouTube-clip isn't working, you'll find it here.

Saturday, 11 November 2006, 05:40 GMT

The unproven greenhouse theory

From an article in the New York Times:

In 1992, a team from the University of New Mexico reported that ancient soils showed extremely high levels of carbon dioxide 440 million years ago, an age of primitive sea life before the advent of land plants and animals. The carbon dioxide levels were roughly 16 times higher than today. Surprisingly, the scientists said, this appeared to coincide with wide glaciation, an analysis, wrote Crayton J. Yapp and Harald Poths in the journal Nature, that suggests that the climate models require modification.

Throughout the 1990s, reconstruction papers offered evidence on both sides of the debate about the effects of carbon dioxide. Starting in 2000, the attacks intensified as Dr. Veizer of Ottawa questioned the CO2-climate link across the whole Phanerozoic. He and two Belgian colleagues, writing in Nature, based their doubts on how two ice ages 440 million and 150 million years ago, in the age of dinosaurs apparently had very high carbon dioxide levels.

In 2002, Daniel H. Rothman of the Massachusetts Institute of Technology also raised sharp Phanerozoic questions after studying carbon dioxide clues teased from marine rocks. Writing in The Proceedings of the National Academy of Sciences, he said that with one exception the recent cool period of the last 50 million years he could find no systematic correspondence between carbon dioxide and climate shifts.

So, don't get alarmed by all dystopian reports of an imminent apocalypse. Try to stay cool. It's quite likely that our planet will.

Saturday, 11 November 2006, 04:24 GMT

Ivri Lider Speaks of Respect

From an article in Jerusalem Post:

If gay activists in Israel are looking for a popular spokesperson to support the Jerusalem Gay Pride Parade, Israeli recording artist Ivri Lider may not be the one for the job.

Lider, currently touring America as part of an effort to show Americans a side of Israel they may not be familiar with, including what it's like to live in Israel as a gay man, said the possibility of violence in Friday's parade is enough reason not to hold it. He has no interest in pointing fingers and believes instead in the power of "respect."

"My personal philosophy is that I respect others even if they don't respect me," Lider said, speaking from San Francisco where he gave one of several performances. "I would love to show those religious guys that hate us that we are different than them, that we respect them even though they don't respect us—that's more powerful than anything else."

He's right. The best thing to do is probably to respect the ignorant. That's what Judaeo-Christian religions tell us to do.

(He's not only cute and smart, he makes smooth and easy-listening music too. You can hear samples of it on his website. In Hebrew and English.)

Saturday, 11 November 2006, 00:34 GMT

Någon borde ringa Erik Laakso

Det pågår en socialdemokratisk eftervalsdebatt i delar av den svenska bloggosfären. Det mesta är förutsebart, men ett och annat intressant kommer fram. Exempelvis detta från Erik Laaksos blogg:

Vi måste som ett verkligt arbetareparti ha en politik som bygger på den fackliga solidariteten samtidigt som vi måste ha en politik som gör att arbetsgivarna vill och vågar anställa. Vi har alltid sett positivt på företagandet men vi har haft fokus på de stora företagen, nu går vi mot en transition där småföretagandet blir allt viktigare och där tjänstesektorn är en utvecklingsbransch, där bör vi vara lika positiva som vi någonsin varit till industriföretag som varit i behov av tillfälliga åtgärder för att få skjuts framåt.

I valrörelsen sades det att moderaterna stulit socialdemokraternas politik och var oärliga i sina anspråk på att vara ett arbetarparti. Jag delar inte denna åsikt eftersom moderat politik faktiskt är mer välvilligt inställd till arbetare än vad socialdemokraternas är. Bara om man tror att socialistiska floskler är definitionen av arbetarpolitik kan den kritiken ha någon substans. Men arbetarpolitik har aldrig handlat om socialism utan om just det som Laakso skriver ovan. Fackförbunden fyller en viktig uppgift som passar väl med de värderingar som liberaler står för. Den stora andelen fackligt anslutna har nämligen varit avgörande för att Sverige till skillnad från andra länder kunnat avhålla sig från lagstiftade löner och detaljerade arbetsrättsregler av den typ vi ser i många andra europeiska länder. Svensk arbetsmarknad vilar på den liberala idéen om sociala kontrakt. Det enda problemet är att kollektivavtalen i praktiken inte ingås frivilligt utan påtvingas företag och anställda.

Precis som Laakso skriver så måste ett verkligt arbetareparti ha en politik som gör att arbetsgivarna vill och vågar anställa. Där har socialdemokraterna svikit arbetarna – och de gör det just för att de inte kan avhålla sig från socialistiska vanföreställningar om klasskamp och klassintressen. Moderaternas styrka är att partiet inte är fastlåst i en marxistisk tro på eviga motsättningar mellan arbete och kapital. Istället är det så att man inser att det som bäst gynnar både löntagare och arbetsgivare, fattig och rik, är ett gott företagsklimat där nya idéer får prövas och där etablerade får expandera.

Om socialdemokraterna vågar kasta socialismen i sopkorgen och moderniserar sin politik är det inte osannolikt att vi får en intressant valrörelse 2010. Rollerna blir då möjligen omvända. Detta förutsätter dock att de vågar göra som moderaterna gjorde, nämligen inse att delar av den gamla politiken faktiskt inte var bra nog eftersom motståndarnas argument var starkare. Fredrik Reinfeldt reformerade ett parti som låst fast sig i en rad felslut – som att facklig verksamhet inte är förenlig med en liberal samhällsutveckling – och fick mycket kritik för detta. Det krävs mycket mod för en aktiv partipolitiker att erkänna egna fel i ett Sverige där omprövade och nya åsikter ses som ett tecken på svaghet. Men om socialdemokraterna verkligen vill entusiasmera sina medlemmar och sympatisörer är det en sådan ledare de behöver. Satt jag i deras valberedning skulle jag ringa Erik Laakso.

Friday, 10 November 2006, 20:46 GMT

Love, Pride, and Shame in Jerusalem

Despite some death threats and violence from religious groups, the pride event in Jerusalem was a minor success. After some last-minute changes to the schedule, all but a few clashes with the police could be avoided.

A planned march through the city was cancelled due to new threats from religious fanatics, which made Rabbi Yehuda Levin, a member of a Orthodox organization, happy. To a reporter from Reuters he said: "Today is a great victory for religious power. The sodomites are back in the figurative closet. They are not free to provoke."

He's right, so congratulations to all religious freaks who take pride in fighting civil liberties. May God have mercy on your souls.

Not far from where the religious fanatics now claim victory over "the sodomites", King David once praised his dead gay lover:

"I grieve for you, Jonathan my brother; you were very dear to me. Your love for me was wonderful, more wonderful than that of women." (2 Samuel 1:26)

If the ignorant of today really read the religious literature instead of adjusting their beliefs to historic prejudice against homosexuals, they would learn that many of the finest portrays of gay love are right in front of them.

Friday, 10 November 2006, 06:36 GMT

Nazi-convert with communist past

Horst Mahler, once a funding member of the German communist terrorist organization Red Army Fraction, has been sentenced to prison for handing out pamphlets that described hatred for Jews as an "unmistakable sign of solid mental health".

It is not the first time a communist turn to Nazism. Anti-Semitism is only one of many similarities that link advocates of the two ideologies. To the extremist it's the hatred that fuels the political activism, not a desire to do good. I have said it before, and I will say it again: fascists of the far right and the far left are basically the same—Communist one-day, Nazi the next.

(Via NMI)

Friday, 10 November 2006, 00:25 GMT

Haggard the Horrible

You all know the Ted Haggard story—here's The Daily Show's take on the whole thing. Enjoy!

If the YouTube-clip isn't working, you'll find it here.

Thursday, 9 November 2006, 22:32 GMT

Tänker Israel bomba Iran?

Detta var rubriken på kvällens "Dokument utifrån" som SVT visade för en liten stund sedan. Programmet var helt OK, men rubriken är något märklig med tanke på att det är Iran som hotat bomba Israel. Inte tvärtom.

Thursday, 9 November 2006, 22:02 GMT

RE: ACT-UP = Queerforskningens återväxt

We're here, we're queer, men vi är allt annat än samlade. För att motverka detta faktum är RE: ACT-UP tänkt att fungera som en nätverksträff där forskare, studenter och aktivister från de skandinaviska länderna samlas under ett veckoslut för att diskutera våra respektive projekt, problem, möjligheter och framtidsutsikter – ett veckoslut som förhoppningsvis kan generera en mer samlad queerrörelse och forskningsmiljö. Under två dagar träffas vi under förutsättningslösa former för att lyssna på föreläsningar, delta i workshops och, framför allt, för att lära känna varandra. Fokus för denna nätverksträff är återväxt: vi vill försöka ringa in varthän den skandinaviska queerforskningen/-aktivismen är på väg och hur vi kan sluta oss samman för att bära den vidare.

RE: ACT-UP kommer att arrangeras i Lund den 25-26 november 2006. Programmet hittar ni här. Drygt 140 personer har anmält sig, men det är möjligt att det finns platser kvar. Jag är inte en av arrangörerna, men jag kommer att delta. Ansvariga är Martin Berg, Sara Edenheim, Tina Mattsson och Tiina Rosenberg.

Detta kan bli riktigt kul.

Thursday, 9 November 2006, 03:59 GMT

Islamismen närmar sig nazismen

Islamkännaren Matthias Küntzel förklarar i senaste numret av Neo på vilket sätt den högerextrema antisemitismen skiljer sig från islamisternas:

– Islamismen är en fundamentalistisk rörelse. Varje ord i koranen gäller som lag. Därför accepterar man inte Charles Darwins evolutionsteori utan tolkar den som en judisk konspiration mot islam. Den nationalsocialistiska och högerextrema nationalismen bygger däremot sina socialdarwinistiska idéer just på Darwin. Kampen för överlevnad fantiseras ihop till rasteori.
– Islamismen använder sig inte av biologiska definitioner. Ordet "halvjude" dyker inte upp. Därför ger man de judar som konverterar till islam eller förklarar sig vara beredda till underkastelse chansen att överleva. Det förklarar varför judarna exempelvis i Iran har statusen av religiös minoritet, dhimmi-status. Tyvärr har det islamistiska judehatet under de senaste årtionden fått allt mer paranoida drag, och närmar sig därför det nationalsocialistiska judehatet.

Wednesday, 8 November 2006, 22:31 GMT

"Your Tears Are So Yummy and Sweet"

In yesterday's midterm elections, American Senator Rick Santorum lost his seat. When admitting defeat, he gained strength by gathering his family around him. Today, pictures from this event are mocked by the libertarian blogosphere. Senator Santorum was until now one of the most offensively homophobic and nutty conservative Christians in the US Congress. This has resulted in his name being used as slang in the gay community. From Wikipedia:

Senator Santorum's views on homosexuality have proved so offensive to the gay community and some heterosexuals that in retribution his very name was co-opted into an offensive sexual slang word, defined as "the frothy mixture of lube and fecal matter that is sometimes the byproduct of anal sex;" see Santorum (sexual slang). This definition was popularized by the American humorist and columnist Dan Savage, in 2003.

Commenting on the pictures seen above, Julian Sanchez of Reason Magazine writes: "Man, I haven't taken this much pleasure in the suffering of a small child in days." Signature Coach Bob of the Bureau Crash blog writes: "I particularly like the look on the son's face, as though he just realized in a sudden moment of clarity that he's gay and that his daddy hates him." There is also some discussion about the doll Senator Santorum's daughter is hugging. Somebody nicknamed Scammington writes:

Is her doll wearing a matching dress made out of the same fabric as her own? And matching fabric headband? That is some olde timey Little House on the Prairie style action. Now I suppose the Santorum family will have more time to churn their own butter and organize the next town witch burning.

This comment resulted in a quick remark from Jason: "Doll? OMG—that's her clone!"

Wednesday, 8 November 2006, 16:44 GMT

South Dakota Says No to Equality

With 172,242 (52%) votes to 160,173 (48%)*, South Dakota said yes to Constitutional Amendment C, which means that the state constitution will proclaim that discrimination of gays and lesbians is legal. According to the "yes" camp, the new amendment will state "that marriage is a union between one man and one woman" and outlaw recognition of "any other kind of 'marriage' or 'quasi-marital relationship,' whether called a 'civil union,' a 'domestic partnership', or by any other newly-coined name." In real life, this means that gay people will not be able to form any legal framework for protection of their families. The anti-equality campaigners claim that "this issue is about our children" because "intentionally deprive children of the ideal situation of having both a mother and a father would do those children a great harm." The reality is that children of gays and lesbians will be deprived the security others take for granted. If the biological mother in a long-term lesbian relationship dies, the woman the child has grown to know as a family member will not have any legal rights to the child. Furthermore, two men who have spent their life together will not have any rights when one of them dies. Since a spouse must have the "right" genitals to legally be recognized, the spouse with the "wrong" genitals will be treated as a family member only if the blood relatives of the deceased approve. It is not uncommon that the long-term partner is refused an invitation to the funeral because the blood family refuse to accept their son's or daughter's homosexuality.

The majority of voters in South Dakota should be ashamed. Their vote will hurt men, women, and children for no purpose at all.

-----
*South Dakota election results can be found here.

Wednesday, 8 November 2006, 01:41 GMT

Wille ger råd för ett harmoniskt liv

Bloggaren Wille Faler har listat några enkla principer att hålla sig till i livet:

• Sök inte bekräftelse och acceptans externt. Välmående kommer genom att acceptera och trivas med sig själv.
• Fäst inte oproportionerlig vikt vid att bli accepterad eller ogillad/nobbad av folk du knappt känner.
• Säg vad du tycker, och säg det direkt. Att låta bli att säga saker till folk "för husefriden" är dödfött. Det osagda finns kvar mellan folk och förpestar stämningen på ett tyst sätt.
• Var inte misstänksam mot folk du har vänskaps- och/eller kärleksrelationer med. Antingen litar du på dem, eller så litar du inte på dem och har inte med dem att göra.
• Ha en egen vilja. Ingen respekterar en knähund, och de som trots allt gillar knähundar kan skaffa sig hundvalpar.
• Man behöver inte "vinna" hela tiden.

Ett par av punkterna kan nog vara svårare att leva efter än andra. Svartsjuka kan exempelvis ofta drabba den bäste, och att i alla situationer säga sin mening är nog inte helt framkomligt. Men Willes enkla tips är annars mycket bra. Så skriv ut, klipp ut, och spara i plånboken. Repetera och lär in tills du tagit dem till dig. Du blir aldrig bättre än du gör dig.

Tuesday, 7 November 2006, 20:56 GMT

Länkar du till denna blogg?

Jag har idag gjort ett par förändringar i min "bloggrulle" i vänsterspalten. Länken till en blogg som inte blivit uppdaterad sedan i maj blev struken medan länkar till två nya bloggar lades till. Med hjälp av Technorati försökte jag ta reda på de välskrivna bloggar som länkar till mig och därför förtjänar en länk i min lista. Men Technoratis sökmotor är inte helt pålitlig eftersom alla bloggar inte är med i deras system. Så om du länkar hit och har en blogg som du tycker förtjänar lite uppmärksamhet kan du höra av dig till mig via epost.

Tuesday, 7 November 2006, 17:36 GMT

A Stroll Through Gothenburg

My spouse and I spent the past weekend in Gothenburg. It was my first visit in more than a decade. Our reason for going was a party held by one of my closest friends. But apart from the party itself, it gave us a chance to explore Sweden's second city. After Sunday breakfast, we walked through the city centre.

At noon, we strolled in the harbour. I took this picture after we had finished a quick coffee at the Maritime Museum. A large red-coloured ship from Copenhagen was just about to be moored in a dock on the other side of Göta River.

At two o'clock in the afternoon, we returned to the hotel and its car park. Before we drove off, I took this photograph of Kungsportsavenyn. The hotel we stayed at is located next to where I stood when the picture was taken.

We left Gothenburg only thirty-five hours after our arrival. Perhaps I will return in a decade.

Monday, 6 November 2006, 23:27 GMT

Berlin's Take on Liberty

One of the finest political philosophers died on 5 November 1997. I honour his memory with a quotation.

All forms of tampering with human beings, getting at them, shaping them against their will to your own pattern, all thought control and conditioning, is, therefore, a denial of that in men which makes them men and their values ultimate.

– Isaiah Berlin, Two Concepts of Liberty, Part III

Sunday, 5 November 2006, 21:56 GMT

Wives to blame for sinful pastors

Mark Driscoll, pastor at the Mars Hill Church in Seattle, shares some "practical suggestions for fellow Christian leaders" on his blog:

Most pastors I know do not have satisfying, free, sexual conversations and liberties with their wives. At the risk of being even more widely despised than I currently am, I will lean over the plate and take one for the team on this. It is not uncommon to meet pastors' wives who really let themselves go; they sometimes feel that because their husband is a pastor, he is therefore trapped into fidelity, which gives them cause for laziness. A wife who lets herself go and is not sexually available to her husband in the ways that the Song of Songs is so frank about is not responsible for her husband's sin, but she may not be helping him either.

In other words:
Since nice Christian girls tend to get fat after a while it is understandable if their preacher husbands turn to drugs and male prostitutes.

Sunday, 5 November 2006, 21:28 GMT

Some of us actually can think

Barbara Lynch is one of the increasing number of South Dakotans that turn down a proposed constitutional amendment on prohibiting gay marriage. I don't know who she is, but she is clearly expressing a libertarian take on the issue. From an article in the Argus Leader:

"I think what we ought to do is put into the Constitution that marriage exists between individuals, and sex has nothing to do with it … We don't need to be legislated all the time. Some of us actually can think."

Saturday, 4 November 2006, 10:18 GMT

Music for the Melancholic Youth

Johnny Rosengren, whom I count as one of my closest friends, got tired of working with computers after a decade as a network technician, so he made a profession of his knowledge of alternative music by founding his own recording company. He settled in Amsterdam, built a studio, signed a few artists, and began his new life as a man of business. Now the first full-length album with his label is ready for release. The artist goes by the name Thomaz, the album is entitled "If I Ever Die", and tonight there will be a release party at the GS2H club in Gothenburg. For this reason alone I will visit the city for the first time in thirteen years, if only for a day.

What about the album? Well, I must admit that I didn't expect much. My taste in music differs a great deal from Johnny's, so I was pleasantly surprised by the fact that Thomaz's album is good. When I first listened through it I came to think of Massive Attack's "Mezzanine" and—bizarrely as the combination may seem—Yazoo's "You And Me Both". The album's death theme is somewhat morbid, but it could very well appeal to the melancholic youth (I have been depressed half my life, so I know the target group from the inside). And in a world were most lyrics in pop music deal with bittersweet love between men and women, it's interesting with some hardcore queer love:

The smell of your leather, the taste of your boots
My shaved head and your tattoos
I beseech you, please penetrate me
It feels so good when you hurt me

If you are in Gothenburg tonight, come by and listen to it live. More information available here and here.

Thursday, 2 November 2006, 20:43 GMT

Inga skäl att slå vakt om kristen kultur

Dick Erixon skriver på sin blogg:

Vi lever i Sverige. De traditioner och värderingar som utvecklats här i århundraden ska fortsätta att gälla. Vi ska slå vakt om den kristna kulturen som givit oss upplysningen, friheten, vetenskapen, demokratin och värderingarna om att alla människor är lika mycket värda. Dessa värden kommer till uttryck i svensk lag, stiftad i demokratisk ordning. Människor som flyttar hit har att rätta sig efter de värderingar och de lagar som gäller här. Allt annat är absurt.

Nej. Det finns ingen som helst anledning att slå vakt om den kristna kulturen. Den har givit oss varken upplysning eller frihet, och den enda vetenskap som möjligen kan härledas till kristendomen är religionsfilosofin. Med det sagt så är det naturligtvis så att den som söker sig till ett annat land bör anpassa sig till förutsättningarna efter bästa förmåga. Men den demokratiska ordningen kräver inte att medborgarna ska dela varandras värderingar, bara att alla respekterar de demokratiska spelreglerna.

Thursday, 2 November 2006, 14:01 GMT

Korkad skribent med egen spalt

Jag måste medge att jag ofta förvånas över att så många oseriösa och antiintellektuella politiska bloggar tar upp plats i länklistan på bloggar med seriöst uppsåt. Ibland är det lätt att förstå såtillvida att den blogg vars främsta syfte är att försvara en extrem ideologi gärna återbetalar de mindre kända supportrarna med en länk. Så har jag tänkt att det fungerar – medvetet eller inte. Men sedan händer det där otrevliga att man råkar läsa en publikation som Aftonbladet och inser att de faktiskt betalar krönikörer vars tramsigaste texter får den tarvligaste av dumma bloggare att framstå som ett geni. Jag vågar nog påstå att det inte finns en enda politisk bloggare i Sverige med färre hjärnceller än Lena Sundström.

Wednesday, 1 November 2006, 18:33 GMT

Dubbelt dödsstraff bättre än demokrati

Jag gillar normalt inte Ulf Nilsons krönikor i Expressen, men ibland träffar han helt rätt, som här där kan kommenterar en undersökning som visar svenskarnas fientlighet mot USA och Israel:

Israel, som är en demokrati, fördöms regelbundet värre än Iran, ett land där prästdiktaturen enligt uppgift infört "dubbelt" dödsstraff. Ja: dubbelt. Man hänger den dömde tills han nästan är död, varpå man skär ner, låter vederbörande andas och sen hänger igen. Fint, va?

Nej, det är inte fint, men inte heller förvånande med tanke på den massiva och ensidiga rapporteringen i svenska medier. Medan det talas mycket om antalet palestinier som israeliska armén dödat så är det mycket sällan man får höra om alla de araber som mördats av sina egna (om det inte gäller Irak och då i syfte att indirekt ge USA skulden). Kulturjournalisterna är särskilt skyldiga eftersom de inte kan skylla på daglig nyhetsvärdering men ändå väljer att ständigt prioritera kritik mot USA och Israel framför belysning av det omfattande förtryck som kvinnor, homosexuella, regimkritiker, intellektuella och kulturarbetare utsätts för i de muslimska länderna. Resultatet ser vi i undersökningar som den Nilson skriver om.