Pingstledaren Sten-Gunnar Hedin är upprörd och skriver i ett meddelande:
Vi förstår nu att vi inte kan räkna med det skydd som en objektiv journalistik erbjuder minoriteter i länder där pluralismen är en självklarhet. I Sverige är det bevisligen accepterat att publicera påståenden om att vi är odemokratiska, homofoba och rentav nazianstrukna. Det har nu visat sig att när det verkligen gäller då vänder så gott som varenda ledarskribent, kulturredaktör och politiskt korrekt journalist oss ryggen.
Jag börjar bli innerligt trött på alla dramatiska utspel från såväl den kristna högern som RFSL. Det blir bara metadebatter hela tiden. Ingen tycks längre diskutera sakfrågan, utan allt handlar om hur det politiska samtalet ska gå till.
Hedin har samma rätt som andra att uttrycka sina åsikter. Han tycker inte om homosexuella för att han anser att kärlek mellan personer av samma kön strider mot Guds intentioner. Vi utpekade ska antingen avstå från ett kärleksliv eller finna oss i att bli behandlade som mindre värdiga medborgare – ja, helst ska vår existens reduceras till passiva finansiärer av en premierad heterosexuell livsstil.
Jag tycker detta är en vidrig åsikt. Jag tycker vidare att den bygger på orättvisa inte minst för att Hedin och andra som förfäktar den sällan tillhör de drabbade. Det är ju inte han som blir diskriminerad, och det är inte Pingströrelsen som förvägras praktisera sin religiösa övertygelse. Det är homosexuella familjer och kyrkor som den liberalkatolska som får sina naturrättsliga krav på frihet kränkta. Men, återigen, han har moralisk rätt att hysa och uttrycka dessa åsikter.
Med rätten att yttra sig gäller alla. Vi som blir angripna av den kristna högern har samma rätt att uttala vår åsikt som Hedin har. Därför gör vi inget fel när vi påpekar att Hedin är homofob. Han är det eftersom den åsikt han och andra framför i äktenskapsdebatten bygger på antagandet att barn med heterosexuella föräldrar är mer värda än barn med homosexuella föräldrar.
